Hofgren är ett litet, före detta herresäte, där en stor del av den gamla bebyggelsen från 1700-talet finns kvar. Sedan drygt 10 år restaureras den gamla manbyggnaden i Östkinds hembygdsförenings regi tillsammans med den antikvariska myndigheten i länet.
Under en 5-årsperiod bedrev hembygdsföreningen varje sommar ett byggnadsvårdsläger på Hofgren. Deltagarna hjälpte då till med husets restaurering. Den gamla manbyggnaden, som rymmer en del välbevarade 1700-talsinteriörer, kan visas efter överenskommelse (tel. 0125-310 54). Välkomna till våra guidade visningar!
Oanmälda besök är ej tillåtna!
Jonsbergs kvarn
Gammalt foto från vattendriftens tid.
Redan i slutet av medeltiden fanns en kvarn på platsen. Den nuvarande kvarnbyggnaden uppfördes omkring 1792. Jonsbergs kvarn har varit en bygdekvarn. Den drevs med vatten fram till 1940-talet och därefter med elektricitet. Kvarndriften upphörde 1976. All utrustning som behövdes för driften under slutskedet fanns kvar till 18 maj 2014 då kvarnbyggnaden, såghuset och även bostadshuset brann ner till grunden. I såghuset hade Östkinds hembygdsförening iordningställt ett skogs- och lantbruksmuseum, som liksom kvarnen visades under t ex östgötadagarna.
Brogstens bro
Brogstensbron
Bron över Bjärkusaån i Östra Stenby socken byggdes redan 1799 och är därmed en av Vikbolandets äldsta stenvalvsbroar.
För några år sedan var den mycket förfallen och såg ut att när som helst kunna rasa ihop. Östkinds hembygdsförening satte då igång en räddningsaktion och med hjälp av insamlade medel och bidrag från Länsstyrelsen kunde bron sedan restaureras. Efter avslutat arbete invigdes bron av landshövding Björn Eriksson under festliga former.
Arkö båk
Copyright Lars Westerholm
Projekt som Arkö Båks Vänner ansvarar för.
Arkö båk är ett monumentalt sjömärke på Arkö, som för några år sedan var i starkt förfall. Östkinds hembygdsförening arbetade aktivt för att bevara båken och få till stånd en restaurering av den. Tack vare medel från Sjöfartsverket, Länsstyrelsen och Mål 2 Öarna kunde båken för några år sedan restaureras.
Den förvaltas nu av föreningen Arkö Båks vänner. Närmare information lämnas av Ewa Wahren tel. 0125-201 42.
Löktorpet (i Kättinge samhälle)
Löktorpet, som det här torpet heter, är ett gammalt båtsmanstorp från 1700-talet. Huset är flyttat från Salsbäck i Jonsbergs socken till Kättinge i Häradshammars socken år 1943-1944. I och med flyttningen av huset har en del ändringar gjorts i interiören(bl.a.spis). 1940 hade en kommitté bildats för att förbereda bildandet av Häradshammars hembygdsförening och 1944 blev startåret.
Huset ägs i dag av Östkinds hembygdsförening. Huset har under åren t ex använts av sjöscouter, till julmarknader, för olika slags sammankomster och besökts av skolklasser Som det var tänkt från början är huset nu ett muséum med mest gamla bruksredskap, från olika tider och från olika slags hem, som samlats in och skänkts av Häradshammars-och Jonsbergsbor. De cirka 250 föremålen finns upptagna i en förteckning.
Vid 1682 års riksdag togs beslut om Indelningsverket, som blev grunden för den karolinska armén, fotfolk, ryttare och båtsmän. Flottan hade 6600 båtsmän i Sverige. Stora mobiliseringsplaner gjordes – kartor ritades, vägarna förbättrades och gästgivaregårdar byggdes - för marscherande trupper till utskeppningshamnarna längs rikets kuster.
Grupper av böndernas hemman sammanfördes genom rotering till rotar, som var och en skulle hålla en knekt (soldat), på villkor att de blev befriade från skatt. Knekten fick ett torp (soldattorp) samt en mindre lön i kontanter och natura. Båtsmanstorpet Löktorpet tillhörde rote Salsbäck nr 7, som bestod av följande hemman: Salsbäck, Granebo, Simantorp, Glofshult och Rumsgärde och den första båtsmannen Håkan Håkansson, född år 1679, antogs år 1715 och fick namnet Lök. Ordinarie båtsman bodde på Salsbäcks ägor och fördubblingsbåtsmannen på Glofshults ägor.
Det var mycket som krävdes av soldaten: han skulle vara oförskräckt, trogen, nykter, ev. skrivkunnig, samt god kamrat, kunna sjunga visor, berätta sagor och hitta på roliga tidsfördriv—men framför allt skulle soldaten lära sig lyda order och vänja sig vid den stränga disciplinen som Karl XI bestämt. Men soldaten hade dock en viss status.
De militära persedlarna förvarades i en hemmagjord rotekista. Uniformen togs om hand av en av bönderna i roten.
Torpen växlade i storlek och utseende i de olika landskapen. I Mellansverige bestod det av ett stort kök, som också var vardagsrum och sovrum, vidare en kammare och en inbyggd förstuga – som i Löktorpet ( rumsindelningen ändrats där). I rummet fanns oftast skåpsängar, bord, spis med bakugn, skåp… Alldeles intill torpet låg en liten åker och ett ängsstycke redo att tas i bruk av den militäre torparen. Utsäde fick han av bönderna. De skulle också lämna en ko och några får och låta honom få låna en häst (oxe) som dragdjur på åkern och för att forsla hem bränsle från skogen. I det kontrakt som bonden och soldaten gjorde brukade det stå att soldaten också skulle gå bönderna tillhanda i deras jordbruk. Då blev han också böndernas dräng och tjänare från att tidigare kanske ha varit en jämlik egen torpare.
På gaveln på huset kunde man se kompaninamn och nummer, skrivet med rödfärg (senare på tavlor).
