Kort rapport från lerkliningskurs september 2017
En lite höstruskig septembermorgon samlades nio förväntansfulla deltagare vid Östra Stenby skola för att åka och därefter gå några hundra meter till Skogstorpet som Kristina och Tomas Karlsson i Gladhem välvilligt ställt till förfogande. Två veckor tidigare hade torpet varit studieobjekt för en timringskurs. Vi hoppas (och tror) att det lilla huset blivit ännu finare efter kurserna.
Kursledaren, målarmästare Anders Ek, hälsade välkommen och till dagens första kaffekopp fick vi en genomgång av den nästan lite mytiska lerkliningen. Anders berättade att det är en mycket gammal metod och, som vanligt, har den många fördelar mot moderna väggbeklädnader. Man använder material som finns (fanns!) på varenda gård. Den är billig, beständig, vindtät och värme- och ljudisolerande. Materialet kan faktiskt också återanvändas vid nästa renovering. Lerklining har använts i hundratals år både i slott och koja och även i ekonomibyggnader eftersom det går utmärkt att kalka, måla eller tapetsera efter olika behov i de klinade rummens karaktär t.o.m. i taken. Kursen avsåg bara invändig lerklining, men den har även använts för väggtäckning utanpå en timmervägg.
Därefter var det dags att börja blanda ”degen”. Ingredienserna är lera, sand, limvatten, armering och kogödsel. Inte hästgödsel eftersom det kan ge risk för stelkramp. Som armering använde vi hackad halm men även olika sorters hår från djur (och människor !) har använts. Kvalitén, proportionerna och i vilken ordning de blandas är viktigt. Exempel på recept och inköpsställen finns på nätet bl.a. på Östkinds hemsida. Där finns även övrig dokumentation och kursmaterial som Anders hade sammanställt.
Så var det dags för blandning. I äldre tider var det ett mödosamt jobb. Antingen fick drängar, pigor och barn klafsa runt i blandningskaret eller så fick en oxe göra detsamma. Vid vår kurs slapp vi som tur var det för Anders hade hyrt en specialblandare med roterande armar. Den fick jobba hårt. En vanlig cementblandare duger tyvärr inte. Blandningen ska vara så lagom tjock att den fastnar på en vertikal vägg utan att rinna, men ändå går att pressa in i springorna mellan stockarna.
Nu kom jobbet igång! Vi växlade mellan olika moment så alla fick prova på. Blanda, pressa in kliningen mellan stockarna, spika upp murarnät för att ytskiktet ska sitta kvar och smeta ut jämt på hela ytan. Efter lite övning och med rätt murarverktyg gick det ganska bra och resultatet såg nästan proffsigt ut.
Just som vi hade summering vid eftermiddagskaffet kom regnet. Egentligen mycket lägligt eftersom kliningen ska torka långsamt för att inte spricka och hög luftfuktighet är alltså bra.
Tack till alla som ordnat denna intressanta och lärorika kurs.
Johan Bagge Jonsberg
