Föreläsning om Sverigebilden den 24 september 2024

”Röda stugor tåga vi förbi”, Kalle Bäck stämmer upp i skönsång för att illustrera den bild vi har av den svenska landsbygden. Men hur såg bebyggelsen egentligen ut om vi går tillbaka till 1840-talet och tittar framåt? Många av de förändringar som skedde av bebyggelsen under 1800-talet var rent pragmatiska. Visserligen var rödfärgen bra på att skydda huset men varför kosta på det när man hade gratis virke? Först när det blev lönsamt att sälja skog, under 1860-talet, tog rödfärgningen av böndernas hus fart. Och varför lägga på ett tungt och dyrt tegeltak på ladugården när halmen redan fanns? Går vi in i ett hus här på Vikbolandet under mitten av 1800-talet var det troligt att det fanns en öppen härd där man lagade mat, kunde värma sig och som gav ljus under mörka kvällar. Det är först när fotogenlampan, som var relativt billig, gör entré som järnspisen börjar bli vanlig, hur skulle man annars kunna arbeta med sina redskap sena mörka kvällar? Trots att Kalle varken använder PowerPoint eller bildspel trollbinder han sin publik i Östra Husby bygdegård och vi får höra om enkelstuga och parstuga, fähus och äppelträd och efter att föredraget är slut är det många som vill ställa frågor. För den intresserade kan jag rekommendera Kalle Bäcks bok Sverigebilden- en historia om rödfärg, tegel, trädgårdar och byggnader där finns en hel del exempel från Vikbolandet.

Lotta Arrelid 240922

Vikbolandet från ovan

Föreläsning 240914, Vikbolandet från ovan med Mikael Hagdahl.

Tänk att få flyga över Vikbolandet och se allt från ovan! Det var precis vad vi fick vara med om när Mikael Hagdahl visade och berättade kring Flygstabens foton från 1954 och 1974. Resan startade vid Östra Stenby järnvägsstation, som numera är riven. Vi svävade länge över Östra Husby och fick se byggnader som nu är försvunna och nya byggnader som kommit till. Sträckningen för väg 209 var delvis annorlunda tidigare och när Vikbolandsbanan lades ner 1960 byggdes ibland den gamla banvallen om till väg, där var ju redan ett stadigt och bra underlag. Många av de 35 åskådarna nickade igenkännande när gamla skolbyggnader, affärer och mejerier dök upp; Hälsogården mindes många, liksom Häggs café och cykelaffär och Helenedals lanthandel och inte minst väcktes minnen när vi fick se foto på hur tåget på Vikbolandsbanan liksom svävade över vattnet vid Mönnerum. Även 1958 togs en del foton över Vikbolandet. Detta i samband med att man förberedde för Marvikens Atomkraftverk där man hade storslagna planer. Avslutningsvis hamnade vi på piren i Arkösund. Ett gammalt foto visar den smala remsan som tog tåget ända ut till havet. Lotta Arrelid

ÖHF järnvägsstation

Bokprat i Boglinatorpet

Östkinds hembygdsförening arrangerar bokprat i Boglinatorpet den 14 april 2024 . Med aprilstormen vinande utanför fönstren var det extra mysigt att samla en liten skara kring brasan i Boglinatorpet. Helene Axelsson, som under många år arbetat som bibliotekarie i Mjölby, höll ett intressant bokprat med tema Vikbolandet. Dramat på Broxvik av Lyttkens kände vi alla till men vi fick dessutom höra om En väv av lögner av Fägerskjöld, som har sin utgångspunkt i USA dit den mordanklagade men sedan frikända Helga flyttade. Helen berättade om Lidmans trilogi om rysshärjningarna 1719 liksom Jarnvalls Vasalandet Vikbolandet som är intressant, lättläst men med en mängd olika kungligheter att hålla reda på. Vidare några vikbolandsbor; Gertrud Hellbrand och förstås Sven Wernström. Några flera böcker blev det och under tiden fikade och diskuterade vi och en lyckligt lottad person fick gå hem med lotterivinsten Och allt blir återfött av Lidman.

Vikbolandsbanan

Föreläsning om Vikbolandsbanan 231014

Nog var det fullsatt alltid på resan med tåget ut från Norrköping till Arkösund. Runt 90 personer hade bänkat sig i Östra Husby bygdegården denna blåsiga höstdag för att lyssna på järn- och spårvägsentusiasten Willy Forsström och vår ordförande Mikael Hagdahl. Temat för dagen var Vikbolandsbanan som löpte från Östra Station i Norrköping via en mängd små stationer ända ut till Arkösund. En liten bit in på 1890-talet var banan klar och 1960 lades den ner. Flera i publiken hade varit passagerare på tågen när det begav sig och nu fick vi alla via fina bilder följa med på resan med stopp vid varje station. Många av foton kommer från Harry Harrysson som tillsammans med Willy Forsström givit ut boken Järnvägsminne 3. Tanken var från början att Norrköping skulle få en uthamn i Arkösund eftersom den fem mil långa Bråviken kunde frysa till under kalla vintrar. Riktigt så blev det aldrig eftersom man under denna tid köpt in isbrytare som kunde hålla rännan i Bråviken öppen. Banan kallades i folkmun för Gurklisten, raksträckorna på den upphöjd banvallen påminde därom. Här kunde nog lokförarna brassa på lite och tågen kunde komma upp i en hastighet av 80 km/timme. Men på sträckan utmed Mönnerumsån fick man köra försiktigt, den var ökänd och flera olyckor med urspårade tåg skedde där. Lite eftersnack med medhavd matsäck avrundade dagen. Inte hade vi väl trott att så många skulle komma på vårt arrangemang, jätterolig avslutning på ett innehållsrikt år för hembygdsföreningen! Lotta Arrelid

Berättarträff

Från Kofi Annan till kantor Narby – Berättarträff i Boglinatorpet den 17 september 2023 med Östkinds hembygdsförening. Vi var sju personer som samlats denna fina sensommardag för att berätta och lyssna till varandras historier. Lago Wernstedt från Näs inledde med att berätta om sina möten med Kofi Annan, hur han vid ett flertal tillfällen varit gäst i hans hus i New York. På frågan om vad som mest överraskat Kofia Annan som Generalsekreterare för FN svarade han att det var att han måste vara så kvicktänkt, att snabbt kunna svara på alla olika frågor han fick. Men det kanske inte är så många som vet att Kofi Annan också varit en flitig gäst hos Lago på Näs här på Vikbolandet. Liselotte Axelsson berättade om den fina handelsträdgård henne morfar och mormor startade på gården Klingsberg i Östra Stenby 1935. Oj vad mycket grönsaker, blommor, frukt och bär som odlades där. Efter att ha tillbringat 30 år utomlands har Liselottes dröm gått i uppfyllelse. I huset som stått tomt mellan 1979 och 2013 bor hon nu och är i full färd med att rusta upp hus och trädgård. Kristina Kufver Jakobsson och Lars T Jacobson bor på Rosendahl i Kuddby. Kristina valde att lyfta fram en tidigare medlem i Östkinds hembygdsförening, Bengt Appelgren. Många har vittnat om vilken fantastisk historieberättare han var. Får bara Kristina fart på sin gamla mobil kan hon spela upp en fin intervju hon gjorde med Bengt, vi väntar och hoppas det går att ordna. Nyss nämnda Lars hade tidigare en fotostudio med butik tillsammans med Kristina. En av kunderna var konstnären Bo Beskow. Vid ett tillfälle dök både Beskow och konstkritikern Ebbe Linde upp samtidigt i studion och lite pinsamt var att Linde nyligen skrivit en mindre smickrande recension av Beskows utställning. Själv då, Lotta Arrelid som är uppvuxen i Dagsberg men nu bor på Hestadback i Häradshammar. Jag minns mina mellanstadieår i Östra Stenby skola som ligger uppför backen från Boglinatorpet. Vår lärare hette Nils Narby och han var en stor personlighet. Gymnastiklektionerna gick mest till att marschera militäriskt: vänster, vänster, avdelning halt ett två, inget vi gillade. Däremot var det väldigt populärt att i slutet av skoldagen, två och två, få bära hem hans portfölj, få en karamell av fru Narby och inte minst då också kunna paxa första plats i kön till skolbussen. Karin Lagander från Klintås i Kuddby minns rädslan som fanns för ”Skenäsarna”. Karin berättade historien om när några intagna rymde, stal bil och en päls från Näs och sedan körde iväg. Karins släkting var polis men anade inget ont utan gjorde som vanligt honnör när bilen susade förbi. Karin och jag har dessutom båda tidiga och tydliga minnen från den hemska bilolyckan som skedde på väg hem från en auktion på Ållonö slott. Inger Lagnestam kommer från en stor syskonskara som tidigare bott på Selingstad och sedan Flemminge i Östra Stenby. Vi fick höra en fin berättelse om en bror hon aldrig fått träffa och inte visste något om. På senare tid har hon fått veta att han drunknade redan vid ett års ålder, något man aldrig pratade om i familjen. På en enkel gravsten på kyrkogården vid Östra Stenby kyrka står det Bengt. Inger bestämde sig för att bli gravrättsinnehavare och sköter idag graven. Sedan kom vi in på ditten och datten och våra berättelser korsade varandras vägar. Vi berättade, lyssnade, fikade och hade en väldigt trevlig stund tillsammans! Håll utkik till nästa år så kanske du också vill komma på en av våra berättarträffar. Lotta Arrelid 200917

Besök på Gladhems gård

Vid gårdsbesöket den 7 maj tog Tomas och Kristina emot oss på Gladhems gård som ligger vackert belägen på en kulle med utsikt över det omgivande jordbrukslandskapet. För exakt 100 år sedan kom Tomas farfar till gården för att bruka den. På den tiden var det en mjölkgård men efter att Tomas tagit över efter sin far, 1979, blev det så småningom grisar i ladugårdarna. På den tiden fanns det 25 gårdar på Vikbolandet som hade smågrisuppfödning, idag finns det bara en. Boningshuset uppfördes 1912 men själva gården är mycket äldre än så. Ett synligt bevis är den gamla ryggåsstugan från 1795. Kristina berättar hur man varsamt och med antikvariska metoder renoverat stugan genom åren. Solen sken och 15 nöjda besökare intog kaffe med matsäck spetsat med Kristinas goda mazarinkaka.

Lotta Arrelid 2023

Runstenar

Föreläsningen Runstenar på Vikbolandet den 28 augusti 2022 Medan det efterlängtade regnet öste ner utanför Häradshammars bygdegård satt vi trollbundna när Svante Lagman berättade om runornas utveckling och dess nästan tvåtusenåriga historia. Svante är runolog vilket betyder att han är specialiserad på runor och runskrift och vi fick ta del av en mycket pedagogisk beskrivning över hur runorna förändrats genom århundrandena. Det som vid en första anblick verkade ganska enkelt visade sig bli mer och mer komplicerat varefter språkljud och runor ändrades. Vikbolandet är ett område mycket rikt på fornlämningar och runstenar. Svante valde ut några runstenar som han tolkade och berättade om. Något som är extra intressant just på Vikbolandet är att det finns flera förnamn på stenarna som är unika och bara förekommer just här. Något som kanske inte så många kände till var att runstenarna ofta var mycket färgglada när de gjordes, inte bara rödmålade som idag. Dessutom var det troligtvis så att mycket ristades på trä och därmed gått förlorat. Och bäst av allt, alla runstenar är ännu inte funna, så hem och peta undan lite mossa, vem vet vad du kan hitta?! Det var meningen att vi efter föreläsningen gemensamt skulle besöka runstenarna utanför Östra Stenby kyrka men efter skyfallet röstade publiken fram att vi skulle inta matsäcken i hembygdsgården där det istället blev en trevlig pratstund. Fantastisk länk för den som är intresserad, alla Sveriges runstenar med texter finns enkelt att hitta på Riksantikvarieämbetets hemsida https://app.raa.se/open/runor/search

Lotta Arrelid

Läs ditt landskap

Läs ditt landskap - föreläsning om historiska kartor Den 16 april kunde vi lyssna till en mycket intressant föreläsning om historiska kartor och hur vi idag kan se spår från förr i vårt moderna jordbrukslandskap. Föreläsare var Niklas Cserhalmi som är direktör för Arbetets museum i Norrköping men som också är agrarhistoriker och som skrivit boken Fårad mark där man kan läsa mer om detta. Vi fick lära oss hur en jordbruksbygd förändrats genom århundradena och hur tillgången på järnmalm, och därmed möjligheten att framställa liar och sko spadar, hade stor påverkan på förändringarna. Med spaden kunde man dika ut och med liens hjälp kunde man skörda och torka gräs från ängen. Därmed kunde man i sin tur börja installa djuren som gav gödsel till åkrarna som sedan gav människorna mat. ”Äng är åkers moder” är ett uttryck man brukar använda. Vi tittade på gamla kartor från 1650-talet och framåt och fick lära oss om hemman, mantal, stänger och fägator. Efter föreläsningen gjord vi en gemensam utflykt till Hestad by straxt utanför Östra Husby. Ännu idag kunde man se ut över landskapet och se var den gamla ängen legat och vi hittade även spår efter en ålderdomlig odling. I strålande aprilsol avslutades vår utflykt med medhavd matsäckskorg på den utflyttade gården Hestadback. Lotta Arrelid 230416

Ängsladan efter 2021 års insatser

Under sensommaren 2021 stod det klart att restaureringen av ladan kunde fortsätta och slutföras.Vi fick då beskedet att vi får ett projektstöd från Jordbruksverket, till stor del bestående av EU-medel. Länsstyrelsens enhet för plan och kultur lämnade ett mindre bidrag i egenskap av "övrig offentlig finansiär". Under hösten brädfodrades ladan med okantade bräder som spikades med gammal klippspik. Ny dörr och lucka tillverkades också. Bilden visar hur ladan ser ut nu. Under det kommande sommarhalvåret är det dags att rödfärga ladan, vilket är tänkt att ske ideellt.

Gunnar Peterson

Ängsladan 2021

Ängsladan på Arkömjukan

Restaureringen av ängsladan på Arkömjukan

Under hösten 2020 genomfördes i Östkinds hembygdsförenings regi en del restaurerings-arbeten med den kulturhistoriskt mycket värdefulla ängsladan på Arkömjukan. Detta kunde ske tack vare ett ekonomiskt bidrag från Länsstyrelsen kulturmiljöenhet. Vi har ersatt svårt rötskadat gammalt timmer med nytt. Detta arbete blev mer omfattande är beräknat. Vidare har vi reparerat vasstaket, som nylades i Östkinds hembygdsförenings regi i slutet av 1970-talet. Då lades taket av Sven Leo, som i yngre år varit verksam som vasstakläggare. År 2008 intervjuade vi Sven Leo om vad som gäller vid vasstakläggning och vi skrev ner det han berättade. Detta material var till stor hjälp, när vi nu skulle reparera taket. Nedtill var vasstaket fortfarande intakt men upptill var det kraftigt uttunnat och längst upp vid nocken var det mesta borta. Vi skar och buntade ihop en mängd vass, som behövdes för reparationen. Vassen bands fast på taket med ståltråd runt läkt på ovansidan och rafter på undersidan. Utmed nocken lades halm som hålls på plats av en stock med en mängd utstickande pinnar. Sven Leo använde en stor, specialtillverkad nål, ca 60 cm lång, vid ståltrådsbindandet. Vi fick låna en kopia av den nålen, tillverkad av sonen Bosse Leo och den var till mycket stor hjälp.

Bilden ovan visar hur ladan ser ut nu efter årets arbeten. Några medlemmar i hembygds-föreningen har varit med och hjälpt till. Här kan nämnas Anders Ek, Kristina Carlsson, Johan och Marie Bagge samt undertecknad. Timringsarbetet utfördes av Henrik Peterson. I år är det vår förhoppning att kunna slutföra restaureringen genom att återställa brädfodringen. I vår eller i sommar hoppas vi kunna göra en vandring till ladan för intresserade medlemmar.

Gunnar Peterson

Våra ortnamn

Våra ortnamn – om bebyggelsehistoria med fokus på Vikbolandet

2020 var året då inte mycket blev som det var tänkt. Vårens planerade föreläsning om ortnamn fick ställas in och istället hållas i slutet av augusti. Utrustade med handsprit, stora avstånd och ett max på 30 personer i Östra Husby rymliga bygdegård blev det ”fullsatt”.

Svante Lagman som är fil. dr i nordiska språk, tog oss med på en hisnande resa genom historien. Han berättade att våra ortnamn har en lång historia och många namn är ett par tusen år eller äldre, men att vi idag känner bara till deras nutida namn. Om vi lär oss mer om hur och när ortnamnen uppkom får vi nya perspektiv på dagens kartor och på köpet får vi en berättelse om vår bebyggelsehistoria.

Vi fick klart för oss att namnen kom till vartefter Östergötland befolkades utefter vattenlederna. Namn som slutar på -inge t.ex. Hylinge är väldigt gamla liksom namn som slutar på -stad vilket det ju finns ganska många som gör på Vikbolandet. Slutar namnet på -borg har det tillkommit lite senare.

Alla i publiken som ville fick sedan möjlighet att fråga Svante om namnets ursprung för just deras by eller gård.

Efter föreläsningen var det dag för avfärd mot Oklunda-ristningen som ligger straxt utanför Östra Husby. Ristningen som är från 800-talet, är en av Sveriges mest fascinerande runinskrifter och sägs vara landets äldsta rättsdokument.

För att hålla avstånd turades vi om att äta vår medhavda matsäck i sensommarsolen och att titta på ristningen. Svante, vars specialitet är just runor, berättade entusiastiskt och outtröttligt för alla.

Särskilt tack till familjen Roth på Oklunda gård som på lite avstånd deltog i arrangemanget.

Lotta Arrelid

Operettkaramell i sommarkväll

Två välbesökta föreställningar gavs på Hofgren i juli 2019. Sång Cecilia Hjortsberg, Cecilia Lindwall och Bengt-Ola Morgny. Piano Thomas Valfridsson.

Wikbolandsmarken i Östra Husby

Laga skifte på Vikbolandet

Föreläsning den 28 april 2019 med efterföljande visning kring temat bebyggelseförändringar på Vikbolandet åren 1840-1880.Föreläsare och guide var Kalle Bäck som är professor emeritus i historia vid Linköpings universitet. Efteråt besöktes Utangärdstad by utanför Östra Husby för att titta på gårdsbilden.

Kalkputsning på lerklinade innerväggar i Skogstorpet

Vi lärde oss blanda, lägga på och putsa släckt kalk, sand och vatten. Genomgång av användbara verktyg och maskiner. En fortsättning på tidigare lerklinings kurs.

Östkinds hembyggsförening anordnade denna kurs i samverkan med Studieförbundet Vuxenskolan på Vikbolandet för att sprida kunskap och medvetenhet om äldre byggnader och byggnadstekniker från äldre tider.

Arkeologidagen

Besök på Gullborgs fornborg.

https://www.nt.se/nyheter/norrkoping/stort-intresse-for-gullborgs-fornborg-om5431375.aspx

Invigning av infotavlan om Jonsbergs kvarn

Sedan länge har det inom hembygdsföreningen funnits en kvarngrupp. Gruppen hade tidigare ansvar för kvarnen och samlingen av lantbruksredskap. Efter branden i maj 2014 har vi diskuterat hur kunskapen om den gamla miljön och kvarnverksamheten ska kunna bevaras.

Eftersom mycket få föremål finns kvar beslutade vi att sätta upp en tavla med bilder och texter. De flesta bilderna har scannats från Margareta Nilssons album men även några bilder från åren straxt innan branden finns med. Till bilderna finns kortfattade texter. Några större järnföremål som hittades i brandresterna är upplagda på stenar.

Förutom bilder och texter om kvarnen finns även lite info om ån och Vikbolandet.

Tavlan, som sitter på gaveln till det gamla stallet vid bron invigdes den 28 maj 2018 av föreningens ordförande Mikael Hagdahl i närvaro av bland andra kvarngruppens medlemmar.

Alla är välkomna att komma och titta på tavlan.

Vid samma tillfälle invigdes den nya fiskvandringsvägen, eller snarare att det gamla fiskvandringshindret tagits bort av Norrköpings kommun. Som en sista rest av kvarnfallet fanns nämligen tidigare ett ca 1 meter högt fall som hindrat fiskar att gå längre upp i ån. Den invigningen utfördes av Stefan Arrelid, ordförande i Naturskyddsföreningen i Norrköping.

Tomtebesök

Förskolebarnen i Kättinge träffar tomten i Löktorpet.

Kort rapport från lerkliningskurs september 2017

En lite höstruskig septembermorgon samlades nio förväntansfulla deltagare vid Östra Stenby skola för att åka och därefter gå några hundra meter till Skogstorpet som Kristina och Tomas Karlsson i Gladhem välvilligt ställt till förfogande. Två veckor tidigare hade torpet varit studieobjekt för en timringskurs. Vi hoppas (och tror) att det lilla huset blivit ännu finare efter kurserna.

Kursledaren, målarmästare Anders Ek, hälsade välkommen och till dagens första kaffekopp fick vi en genomgång av den nästan lite mytiska lerkliningen. Anders berättade att det är en mycket gammal metod och, som vanligt, har den många fördelar mot moderna väggbeklädnader. Man använder material som finns (fanns!) på varenda gård. Den är billig, beständig, vindtät och värme- och ljudisolerande. Materialet kan faktiskt också återanvändas vid nästa renovering. Lerklining har använts i hundratals år både i slott och koja och även i ekonomibyggnader eftersom det går utmärkt att kalka, måla eller tapetsera efter olika behov i de klinade rummens karaktär t.o.m. i taken. Kursen avsåg bara invändig lerklining, men den har även använts för väggtäckning utanpå en timmervägg.

Därefter var det dags att börja blanda ”degen”. Ingredienserna är lera, sand, limvatten, armering och kogödsel. Inte hästgödsel eftersom det kan ge risk för stelkramp. Som armering använde vi hackad halm men även olika sorters hår från djur (och människor !) har använts. Kvalitén, proportionerna och i vilken ordning de blandas är viktigt. Exempel på recept och inköpsställen finns på nätet bl.a. på Östkinds hemsida. Där finns även övrig dokumentation och kursmaterial som Anders hade sammanställt.

Så var det dags för blandning. I äldre tider var det ett mödosamt jobb. Antingen fick drängar, pigor och barn klafsa runt i blandningskaret eller så fick en oxe göra detsamma. Vid vår kurs slapp vi som tur var det för Anders hade hyrt en specialblandare med roterande armar. Den fick jobba hårt. En vanlig cementblandare duger tyvärr inte. Blandningen ska vara så lagom tjock att den fastnar på en vertikal vägg utan att rinna, men ändå går att pressa in i springorna mellan stockarna.

Nu kom jobbet igång! Vi växlade mellan olika moment så alla fick prova på. Blanda, pressa in kliningen mellan stockarna, spika upp murarnät för att ytskiktet ska sitta kvar och smeta ut jämt på hela ytan. Efter lite övning och med rätt murarverktyg gick det ganska bra och resultatet såg nästan proffsigt ut.

Just som vi hade summering vid eftermiddagskaffet kom regnet. Egentligen mycket lägligt eftersom kliningen ska torka långsamt för att inte spricka och hög luftfuktighet är alltså bra.

Tack till alla som ordnat denna intressanta och lärorika kurs.

Johan Bagge Jonsberg

Sockenvandring Östra Stenby 22 augusti 2015

Medlem berättar om sitt torp i Östra Stenby.

Ett 50-tal besökare och ortsbor fick en härlig lördagsvandring i solen med mycket intressant historia. Lars Jönsson hälsade oss välkomna att följa i några lokala hanverkares fotspår och boende.

Karlsson berättar om torp i Östra Stenby.

Lilly Carlson berättar om Hantverksgatan som gick från Aliceborg, förbi Berglund, Hinnerstorp, Helgetorp, Högstad, inom en sträcka på 500 meter och vidare ut till Helgestad.

Birat kåserar om torp i Sverige

Vandringen började vid det äldsta av torpen, Berglund som troligen är från 1700 –talet och tidigare tillhört Fyrby gård. Elin Lantz f 1878, bodde i torpet från år 1923 tillsammans med sina föräldrar. Hon gick runt på gårdarna och hjälpte till med bak, byk och slakt. Många personer minns henne ännu idag med glädje. Tidigare beboddes huset av skräddarmästare Carlsson, vars dotter Hulda, också gjorde dagsverken på gårdarna i Östra Stenby.

Ingegerd Månsson i Helgestad som minns Elin Lantz och arbetet med tillverkning av potatisstärkelse/mjöl, berättade om detta. Nuvarande ägare visade oss saker från renovering och spelade härlig musik på en gammal trattgrammofon.

Vid nyrenoverade Aliceborg, bjöd nuvarande ägarna på hemgjord svartvinbärssaft. Familjen Ålander byggde huset på 1800-talets mitt och hade snickeri med tillverkning av likkistor. Senare bodde Hulda Eriksson med familj som var blankstrykerska. Hon stärkte och strök kragar, skjortbröst och manschetter. Orgeltrampare Nilsson, ”Tretummenisse”, bodde i huset senare.

Finsömmerska Maria Håkansson bodde i Hinnerstorp och sydde damkläder på 1940-talet. På 1950-talet bodde skomakare Hellerstedt i det lilla huset och många personer minns dråpliga händelser runt honom.

I Helgetorp bodde under 1900-talets första hälft, Edit o Gustav Andersson som var arbetare på Rotenberg. Gustavs far, Leonard, tidigare sjöman, sydde skinnvästar och stoppvästar. Symaskinen finns idag på Helgestad.

Högstad byggdes 1840 och var en egen gård som Helgestad köpte år 1900 och styckade sedan ifrån huset med tomt på 1930-talet. Nuvarande ägare berättade om tidigare boenden där.

Mycket gott kaffe med smörgåsar med stekt ägg intogs i naturen med en föreläsning av Johan Birath, Boxholm, som berättade torphistoria med stor inlevelse!

Lars Lilly och Kristina

Rodga herrgård & trädgård i Kolmården

Drygt trettio medlemmar deltog i föreningens höstutflykt till Rodga och blev guidade runt både i trädgården och i huvudbyggnaden av systrarna Ulla Darenius och Eva Darenius Asp. Rodga kan spåras tillbaka ända till medeltiden var då röjningshemman och utvecklades under 1600-talet till centrum för segelmakeri. 1860 lades segelduksväveriet ner. Gården har bytt ägare några gånger under tidernas lopp och köptes 1987 av familjen Darenius.